Gemenskap

Utskriven från sjukhuset. Ett snabbt obligatoriskt möte på jobbet men annars bara återhämtning. Sova utan pipande maskiner, utan sjuksköterskor som måste kolla värden. Vila.
 
Umgås med en vän och hans barn. Muffinsbak, lite lek och mycket soffmys. De är så fina. Håller sig lugna när jag har ont. Kryper upp i famnen och kramas när jag är ledsen. Säger så många kloka ord. Ord som kommer från hjärtat, helt opåverkade av vad som anses vara okej eller inte. Han kan vara stolt, han är stolt. Jag är också stolt, och tacksam. Tacksam för att jag får vara en del av deras familj ibland. Jag tror det är det finaste man kan ge en annan människa, gemenskap och omtanke. Kärlek. Någondag hoppas jag att jag skall kunna ge tillbaka, i alla fall en bråkdel av det han har gett mig de här dagarna.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0